Tröttheten grep tag i mig när jag kom hem från jobbet. En stund i sängen var tanken innan duschen väntade och sen en kväll i parken med vänner. Men det blev inte riktigt som jag tänkt.
En mobil utan batteri, ingen klocka som ringde för att väcka mig. Så jag sov. Och missade min kväll i parken.
Så nu sitter jag här. Ensam med mina tankar. En patient som gått bort. En vän som flyttat. Tankarna snurrar. Kunde jag gjort mer för honom? Jag var inte där när han tog sitt sista andetag, kände han att han var ensam? Han såg fridfull ut där han låg, har nog aldrig sett någon som var så vacker trots att livet runnit ifrån honom, trots sina nästan 100 år. Kunde jag gjort mer för hans son som kom och la några kvistar syrener på sin pappas bröst? Mitt i hans sorg så klappade han mig på armen och tackade för det jag gjort för hans pappa. Han hoppades att jag hade fått en god natts sömn trots en stressig kväll. Skulle jag tänka på samma sätt om jag förlorat en anhörig? Skulle jag kunna visa sån omtänksamhet gentemot personalen? Jag analyserar mitt agerande ner i molekyler.
Har varit i Stockholm de senaste dagarna för att hjälpa en vän packa ihop sitt hem i lådor och kassar, packa in det i en kärra, sätta sig i bilen och lämna stan. Det har varit några dagar med blandade känslor. En dag kom som jag hoppades aldrig skulle komma. Jag var tvungen att acceptera det faktum att Stockholm har blivit lite mindre vackert. En vacker själ har lämnat stan och nog känns det i hjärtat. Det var fint att få dela de sista dagarna i Stockholm med honom. Hjälpa honom med allt som behövde fixas. Jag passade på att lukta lite på honom när han sov. Jag är så barnslig med sånt där. Att lukta på mina vänner. Att lukta på dom jag bryr mig om. Som att jag vill minnas deras doft tills jag har dom nära igen.
Han har en spännande tid framför sig min vän. Det har även jag. Men vi har den på olika ställen i Sverige. Tror vi kommer att ha en fantastisk höst. Träffa många nya människor, starta om på nytt. Men en sak är säker. Hur många nya vackra människor jag än träffar i Stockholm i höst så kommer han att vara saknad. Han kommer att finnas där men inte fysiskt. Nu kommer det att dröja innan jag ser hans bruna leende ögon igen. Nu kommer det att dröja innan jag åter får känna hans doft.
Ibland är det farligt att vara ensam med sin tankar, ibland är det nödvändigt.
Ibland måste man få sakna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Tror de flesta anhöriga är väldigt tacksamma för den omsorg ni visar om patienterna. För de flesta inom vården engagerar sig i patienterna långt utöver vad ni får betalt för!
Är lite tråkigt när ens vänner flyttar iväg, så man inte kan se dem så ofta som man skulle vilja. Men ärligt talat så är det inte avståndet i sig, utan vi själva som är det största hindret i vägen.
Det är så lätt att man halkar in i ett ekorrhjul med bara jobb, städning, matlagning och att sova, men egentligen är det bara en prioriteringsfråga. Tyvärr är det alldeles för ofta våra vänner blir bortprioriterade utan att vi tänker på det.
Själv har jag lovat mig själv att jag ska bättra mig och även om det finns mycket kvar att göra så har jag de senaste två åren återknutit kontakten med många goda vänner som jag inte sett på evigheter och när man väl träffas så undrar man varför man inte tagit tag i saken mycket tidigare. För goda vänner är en av de viktigaste sakerna som gör livet värt att leva...
Så vackert skrivet, så vackert beskrivet.
Glad för din skull att du haft en vän som honom, förstår att det känns och det tänks när han flyttar. Men försök att hålla honom kvar i ditt hjärta och fortsätta hålla kontakten vid liv så tror jag nog att ni kommer finna ett sätt att få vänskapen att fortsätta frodas även på lite avstånd. En riktigt god vänskap kan överleva väldigt mycket bara man fortsätter jobba på den.
Din rubrik fick mig för övrigt att tänka på Hemingways Och solen har sin gång.. småmysig bok, på engelska åtminstone =)
Eeh.. ett litet sidospår apropå ingenting *host*
Varma kramar
janne: ja många är tacksamma. men jag slutar aldrig förundras över att de lyckas visa sin tacksamhet under en så svår del i livet, när man precis mist en anhörig.. det är fint att kunna visa den omtanken. :)
denna vän släpper jag inte iväg :D vi har inte bott i samma stad någongång men han har funnits en timma bort med tåg. nu blir det lite längre. men att vi kommer fortsätta hålla kontakten hoppas jag, även om vi inte funnits i varandras liv så länge så har det blivit en relation jag värderar högt :)
eldregn: ja han är en vacker människa. önskar att alla kunde få en liten del av honom :) genuina människor som honom kryllar det inte direkt av. jag hoppas han förstår det :)
jag läser för dåligt med böcker... =/ *skäms* skyller på att jag blir så trött i ögonen ;)
och du..du är en vacker ocg genuin människa du med..glöm inte det!
Du får helt enkelt se till att han förstår det om du inte redan gjort det =)
Ja i ärlighetens namn läser jag med för dåligt med böcker, så den där är snarare en av få jag läst.. Kan ofta känna att jag skulle vilja läsa vissa böcker, men det blir sällan av :S
Men du... vill du veta en inte särskilt hemlig hemlighet? =)
... Du är go =)
Skicka en kommentar