Ikväll saknar jag min vän Magnus. Jag vill helst bara sträcka mig efter telefonen och ringa upp honom. Höra hur han mår. Men klockan är mycket, kanske sover han redan. Vi har inte setts på länge. Saknar att se in i dom där bruna rådjursögonen som glittrar till när han skrattar.
Sist vi sågs hade jag svårt att dricka rödvin. Han är ovetande om min nytillkomna svaghet för just detta. Jag skulle vilja överraska honom med att kunna dela en eller flera flaskor rödvin med honom ute på hans veranda med Lasse Winnerbäcks röst som klingar från stereon i bakgrunden. Diskutera framtiden, relationer och drömmar. Skratta och prata gamla minnen från en snart tio år lång vänskap.
Jag skulle vilja fråga honom hur han har det, om han är lycklig. Om det för tillfället finns någon flicka hans hjärta slår extra varmt för. Jag vill att han ska berätta om hur han känner, låta mig att dela hans saknad och glädje. Analysera problem och kunna hjälpa. Åh va jag vill se den gossen lycklig.
Jag hoppas att hans rastlösa själ en dag får ro och låter honom finna den trygghet han så gärna vill åt. Vi har en hel del gemensamt min vän och jag. Han förstår mig ofta på ett sätt som få andra gör. Kanske är det för att vi delar den stora rastlösheten.
Han är min Magnus. Jag är hans Elin. Så enkelt är det. Inte det minsta komplicerat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Tycker du verkar vara så underbar som vän. Inte bara för det här inlägget, det bara förstärkte en bild jag redan hade av dig.
Men jag är tämligen övertygad om att de som får ha dig som vän skattar sig väldigt lyckliga åt just det faktumet.
Ville bara säga det.
Den sortens vänner är värda sin vikt i guld (precis som du ;o)
Tror att många av de bästa vännerna man får i livet är såna som man lär känna när man är 18-25 år. I den åldern är man väldigt öppen och släpper folk nära inpå livet, men sen blir man nog lite mer reserverad med åren.
Det är klart att man kan få riktigt bra vänner även senare i livet, men ofta har alla fullt upp mes sina egna liv så det är inte lika lätt att få tid att få en så pass djup vänskap.
Nu ska jag krypa till kojs! Ha det bra tills vi hörs igen!
Kram
Janne
Hej,
Hamnade på din blogg av en slump, du skriver väldigt fint. Har du någonsin funderat på att bli författare?
eldregn: va go du är! :) men om jag är en bra vän eller inte är nog jag fel person att uttala mig om..det skulle nog mina vänner isf få svara på. :) men jag hoppas att de ibland uppskattar att ha mig vid deras sida. :)
janne: jag trodde för ett halvår sen att jag inte skulle skaffa fler vänner, att det liksom var slut på vänskaffandet i mitt liv. men genom bloggen har jag träffat några u n d e r b a r a människor som jag tagit rakt till mig och som jag inte tänker släppa ifrån mig.. :) dessutom det här med nya jobb, där finns det potential. jag hoppas att jag inte skaffat den sista nya vänskapen än då jag snart är på väg till mitt livs hittills största äventyr när jag flyttar till sthlm.. nytt jobb, ny stad, nya människor. hoppas någon vill ta hand om mig ;)
men jag tror det är som du säger, att det är lättare medan man fortfarande är ung. sen när man får familj och barn har man ofta byggt upp ett socialt nätverk som man umgås med. tiden att skaffa nya vänner kanske inte riktigt finns till? nu chansar jag hejvilt, singel och barnfri som jag är ;D
kram på dej janne, nu har du fått mig att fundera ;)
anonym: men tack! :) vet inte riktigt vad jag ska säga.. men någon författare blir det nog aldrig av mig, men jag fortsätter blogga iaf.. ;)
välkommen att kika in igen :)
Skicka en kommentar