Rastlösheten...
Hur kommer framtiden att bli? Kommer jag att finna lyckan? Hur gör man för att finna den? Kommer jag att känna mig ensam? Är jag tillräckligt intressant? Lever jag mitt liv fullt ut? Lurar jag mig själv? Kan jag skänka någon glädje? Sårar jag ofta människor? Kan jag ändra mig? Finns det sidor hos mig som jag ska vara stolt över? Mår jag bra? Kan jag få en annan människa att må bra? Är jag komplicerad? Borde jag låta mitt hjärta tala oftare? Borde jag helt hindra hjärtat att tala? Vad är det rätta? Kommer jag någonsin att lära mig vad som är rätt och fel? Vad går livet ut på? Är det kärlek som är meningen med livet? Är jag dömd till att alltid vara en sökare? Är det min undanflykt för att inte söka i mig själv? Finns det saker jag borde lära mig om mig själv? Viktiga saker som är mina grundstenar? Faller då bitarna på plats? Kommer jag alltid att vara den jag är? Är det så här jag ska leva mitt liv?
....har åter sitt grepp om mig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Om det är någon tröst, så är du inte ensam om att känna så där...
Jag har ju aldrig haft förmånen att få träffa dig IRL, men jag tror att min magkänsla stämmer och i så fall så är det en gåta att ingen förstått vilken guldklimp du är. Så, det är bara att vara dig själv så löser sig allt det andra...
Har en känsla av att kärleken kommer när man som minst förväntar det. Själv gillar jag människor som är raka och ärliga och säger vad de känner, men enligt boken Spelet så ska man tydligen bete sig som en skit för att få folk på fall. Känns fel att spela spel, för det borde väl bara bättre med "what you see is what you get"?
Tror livet går ut på att maximera glädjen för sig själv och de man har omkring sig. Har väl sagt det förr, men livet är inte de dagar som gått utan de man kommer ihåg, så det gäller att göra varje dag minnesvärd.
Ha det bra!
Kram
Janne
Har börjat skriva många långa svar om och om nu.. Jag skulle vilja svara på alla frågorna egentligen.. eller fel, jag skulle vilja diskutera dem.
Känner igen mig i att ha frågor som bubblar.. frågor som bara väcker fler frågor.
Om dina frågor bara är en form av retoriska frågor så förstår jag det. Men vill du någon gång diskutera dem så gör jag det gärna med dig om du känner för det. Det är bara att skriva eller så.
Men jag kan svara på ett fåtal som går att svara kort på.
Är jag tillräckligt intressant?
Ja, jag lovar dig.
Kan jag skänka någon glädje? Finns det sidor hos mig som jag ska vara stolt över?
Om den första frågan var enkel från mitt perspektiv så är de här två än enklare. Ja, tveklöst.
Du är en väldigt fin tjej, och då menar jag inte din sanslöst vackra utsida, utan den människa jag fått se där innanför. Du kanske inte riktigt kan se det själv, men den personlighet som finns innanför det där vackra skalet är så underbar den med.
Jag besitter ingen kristallkula, så de mer existentiella frågorna och de större frågorna om ditt liv har jag inget tydligt svar på. Men om lyckan inte finner en tjej som du så tappar jag nästan tron på det här universumet.
Om du bara är den du är, oavsett om du måste ta reda på just det först, så tror jag verkligen att du kommer bli belönad för det.
Det är ingen cheesy pep kommentar, jag menar det.
Massor med kramar vännen, jag tycker i alla fall om dig. Om det nu är värt något =)
Skicka en kommentar