tisdag 8 juli 2008

Ett farväl

Du flög in i mina tankar idag. Jag tänker inte lika ofta på dig nu för tiden. Ja ibland tänker jag inte på dig alls. Men ibland landar mina tankar på dig, och ibland gör min saknad efter dig att det skär i bröstet. Ibland kommer den flygandes över mig och tar luften ur mina lungor. Jag blir tvungen att ta ett djupt andetag.

Nu är det dags att börja packa ner mitt liv i lådor. Slänga det som jag samlat på mig under dessa tre år. Du vet troligen inte ens om detta. Att jag är på väg att lämna stan. Kanske har ryktet nått dig, kanske är du ovetande. Jag går igenom travar med tidningar och anteckningar från skolan. Julkort och grattiskort. Små kort som mina vänner skickat till mig bara för att jag är jag. Jag håller korten i min hand. Vart lägger jag detta? Vissa saker kan man inte slänga. Hur mycket jag än vill rensa ut det mesta så hugger det i hjärtat på mig att slänga vissa saker.

De där fina och varma korten spar jag. Julkorten slänger jag. Jag får dåligt samvete, någon har ändå ägnat mig en tanke, lagt ner 5,50 på ett frimärke samt skrivit en hälsning på ett kort och postat. Du vet hur jag brukar få dåligt samvete över vissa saker. Försöker tänka på det någon en gång sagt att det är hur jag vårdar tankar och minnen i hjärtat som är det viktiga. Och dessutom kan jag inte spara på allt, visst?

Plötsligt så höll jag din skolbok i min hand. Den boken jag lånat av dig under sista terminen. Den boken jag har haft för alla avsikter att lämna tillbaka. Tydligen har detta inte blivit av. Minnesbilder spelas upp i huvudet. Många fina minnen, en del minnen som ligger tunga och som jag helst vill glömma. Dessa år var en berg- och dalbana för oss. Så mycket du lärde mig om livet, så mycket du fick mig att känna. Lika mycket fick du mig att känna ofullkomlighet med ett hjärta som aldrig fick älska full ut. Men du lade några viktiga grundstenar för mig som jag tar med mig på min resa genom livet. För det kommer jag alltid att vara dig tacksam.

Du säger att jag får behålla boken. Första kontakten vi har på flera månader. Jag lägger ner boken snyggt och prydligt i en flyttlåda. Ska jag ta med den till Stockholm eller ska jag stoppa undan boken någonstans på vinden?

Även om jag inte tar med det som finns kvar av dig till Stockholm. Även om jag låter dig ligga i ett hörn på vinden, så tänker jag aldrig radera dig ur mitt innersta. Jag vill dig allt gott, jag vill dig väl. Jag önskar dig lycka. Jag hoppas ditt hjärta är lika öppet och lika stort för att kunna önska mig detsamma.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Äntligen är du tillbaka.. läste alltid din blogg på AB för jag känner igen mig själv i dig.. vågar inte blogga själv så det är skönt att andra gör det :) är det kanske J texten handlar om?

Kram Therese

Elin sa...

hej therese! kul att du gav dig tillkänna. :) och kul att du hittade hit! :) ja..texten handlar om J..lite delade känslor men för det mesta känns det bra.. :)

hör av dig om du trots allt ändrar dig och börjar blogga själv. deal? :)

kram!