Pensionärsföremåner

Idag såg jag den mumsigaste tågkonduktör jag någonsin skådat med mina blå ögon. Han gjorde mig blyg och jag kände hur pulsen steg, gjorde mitt bästa för att inte sitta där och småle i min ensamhet. Rickard hette denna vackra varelse som fick mig att vilja åka tåg ända till Nordkap.

Dom passagerarna som satt bredvid mig på andra sidan gången skulle köpa biljetter på tåget och detta innebar att Snyggrickard blev stående med sin söta lilla rumpa och sina ådriga underarmar ungefär två decimeter från mitt ansikte under en längre tid. Det är en ganska ovan upplevelse för mig i en helt osexuell situation.

I den stunden önskade jag att jag var åttio år och hette Märta. Då är det helt okej att nypa söta gossar i rumpan.

Livet efter sjuttio är nog inte så tokigt.